Beirut: Gulag Orkestar

Det finns något irriterande med de där unga musikergenierna i alternativfacket som till synes utan ansträngning levererar fantastiska, mångfacetterade små underverk medan de fortfarande är i tonåren. Khonnor och Bright Eyes kan få vem som helst att krypa under täcket i ren prestationsångest. I genialisk originalitet tror jag Beirut ger både Conor och Khonnor en match. Bakom namnet står Zach Condon, en 19-åring från New Mexico, som gör en märklig eklektisk musik någonstans mellan å ena sidan ett soundtrack till en Kusturica-film, å andra sidan Arcade Fire eller, nja, Decemberists. Condon gillar tydligen Centraleuropa. Låtarna på Gulag Orkestar har titlar som Bratislava och Prenzlauerberg, är fulla med blås och balalajkor och rytmer som får dig att stampa med foten och skrika "HEY!" och en melankoli som får dig att gråta medan du dansar. Det är såklart oemotståndligt. Och genialiskt originellt. Na-na-na-najntiin. Prestationsångest var ordet.

Lyssna på Postcards from Italy eller Mount Wroclai. Eller varför inte lyssna live när Beirut spelar med kanoniserade Jens Lekman (och Frida Hyvönen) i New York den 21 juli? Om du har vägarna förbi...

Midlake: The Trials of Van Occupanther

Allt från Texas är inte skit. Världens bästa American Analog Set kommer från Austin och nu släpper ett annat lysande Texas-band, Midlake, sin nya skiva The Trials of Van Occupanther. Två fina anledningar att behålla tron på den ensamma stjärnans delstat.

Midlake får mig att tro på americana igen. Trials of Van occupanther är allt jag har väntat på sedan Bellwhethers skiva från förra året. Inledande, härligt snirklande Roscoe – bara namnet får mig att associera till dammiga vägar, trailers och dygnet runt öppna diners – börjar som Suicide is Painless från MASH och det är förstås fantastiskt. På hemvändarlåten Head Home finns textraden ”give me a day of honest work… and I’ll be satisified” - grymt, är det inte? - på “We gathered in spring” trängs fläskiga trumpeter som skulle få British Sea Power att snyfta ikapp med Ian Brown och "Young Bride" låter som powerpop från 1969. Låt inte deras nya skägg avskräcka er. Det här är midwest-sound med rötter i södern när det är som vackrast.