Band of Horses: Everything All the Time

Sub Pop kan inte göra fel nu för tiden. Det gamla grungeikonbolaget släpper fram lysande band på löpande band inom de mest skiftande av genrer. Jag tänkte säga att Sub Pop helt frigjort sig från sin Nirvana-atavism men så är det inte. Alldeles nyss kom en ny skiva med Mudhoney som du inte kommer att lyssna på och inte jag heller. Men Sub Pop klämmer numer ur sig så mycket mer än mudhoneysar. Vi kommer däremot lyssna på Band of Horses, ytterligare ett stjärnmärkt införande i Sub Pops bandkatalog efter de senaste årens mäktiga Sub Pop-släpp från band som Wolf Parade och Iron & Wine.

Band of Horses låter litet som om just Wolf Parade skulle spela The Shins-låtar. Det är ofta ödsligt och svullet och varglikt. The Funeral är ett representativt exempel. I lugnare stunder skruvas förstärkarna ned och då kan det bli skör stämsång som avslutande spåret St. Augustine eller ökenballad som på inledande For Wicked Gil.

Skivan blev hyllad i Pitchfork och då vet ni vad som kommer att hända. Det kommer att bli stadiumindie av alltihop så du kan lika gärna börja lyssna redan nu så att du har koll när Band of Horses säljer ut Stadion nästa sommar och du står först i kön, med en tummad skiva och stammar att du varit nere med skiten sen dag ett.