Panda Bear: Bros

Jag betar av Pitchforks videor på Imeem och kom på mig själv med att lyssna på Panda Bears Bros några gånger. Jag har ju ett ambivalent förhållande till hela Animal Collective och Panda Bear är inget undantag. Eller: Ambivalent och ambivalent, jag tycker helt enkelt sällan om att lyssna på AC-grejer, vilket ofta känns litet märkligt eftersom alla jag "känner" (alltså: känner på "Internet") och som delar mina preferenser i övrigt brukar dyrka Panda Bear och de andra teateraporna i Animal Collective. Själv tycker jag mest det brukar låta skränigt och pretto.

Men Bros gillar jag. Det här är en skön mix av 60-talsflummig protestsång och shoegaze. Skränigt och pretto, i och för sig. Men på ett trivsamt och lyssningsbart sätt.

Dream Team: Rosie Thomas och Sufjan

Änglalika Sufjan och Rosie har en sång ihop. Rosie Thomas stämma är strävare och vackrare än någonsin-någonsin-någonsin. Och Sufjan. Sufjan... Sufjan! Orden tryter. Gud finns i Sufjan.

Rosie Thomas & Sufjan Stevens (mp3): Much Farther to Go

Global indiefada

Outgrundliga är informationens vägar. I Pitchfork hyllas idag svenska Sally Shapiros nya skiva som jag aldrig hört talas om. (Även om jag i och för sig hört talas om Sally Shapiro tidigare.) Pitchfork är banne mig mer nere med nyswindien än alla svenska musiktidningar tillsammans.

Så det blir väl till att leta. Det jag hört från Sally Shapiro låter alldeles ljuvligt. ("Ljuvlig"? Herregud, jag blir mer twee för varje dag...)