To Kill A Petty Bourgeoisie: Man with the Shovel, Is the Man I'm Going to Marry

Shit det här är läskiga saker. Värsta CSI-avsnittet, kombinerat med någon typ av shoegaze. Ruggigt stämningsfull låt. Videon skrämmer skiten ur mig.

Tom Malmqvist

På lördag spelar Tom Malmquist på Sveriges finaste rutskjorte-klubb Springfield (Magnus Ladulås, lördag vid typ 2100). Malmquist är asbra, även om han stavar sitt efternamn svårt. Snubben är förstås någon typ av konstnärligt universalgeni och det hade i vanliga fall irriterat bajset ur mig, om det inte var för att det låter så bra.

Han är kul också. På sin blogg recenserar han alla recensioner som han får. Det är ett väldigt lyckat grepp. Själv så vill jag recensera utseendet på alla som kommenterar mina alster, särskilt rättsvetenskapliga alster. "Karlsohn har själv en ganska låg panna och begynnande fetma, vilket är särskilt besvärande kring halsen och över nacken." Jag är nämligen väldigt estetiskt lagd.

Spokane: Minor Careers

En Spokane till. Även denna full av energi och livsglädje.

Spokane: Thankless Marriage

Ny Spokane!

Apparat: You Don't Know Me

Apparat är för hösten 2007 vad Dntel var för, öhm, våren 2007. Nej, för resten: Apparat är för 2007 vad Postal Service var för 2003! Här är en hemmasnickrad video, synkad med klipp ur filmen Octane, som funkar ganska bra.

Beirut Bonanza

Ain't Zach just the sweetest.





(Med Arcade Fire - håll i er när blåset går i gång 2.41 in i låten, hjälp vilket drag.)

Six Nation State: Keep Dancing

Och jag gillar det här som fan. Grisfösarrock blandat med Dropkick Murphys blandat med - öh - Modest Mouse. Näe, kanske inte så mycket Modest Mouse. Men good shit i alla fall.

Patrick Watson: The Great Escape

Jag gillar det. Antony Johnson men utan homoprål.

The Mendoza Line splittras

Med tårar i ögonen läser jag att The Mendoza Line splittras. Eller, kanske inte tårar. Men med ett beklagande uttryck i min panna i alla fall.

Tråkigt. Efter lämnar de sig en sista skiva och där finns bland annat spåret Since I Came, som du kan lyssna på nedan. Fin låt.

The Mendoza Line: Since I Came (mp3)

Sleeping Beauty: Summer Smile

Long time, no post. Ja, hmm. Jag har haft semester. På sätt och vis. Dessutom ligger min dator i en låda inför förestående flyttning. Jag drabbades av akut afasi. [Add preferred excuse here.]

I lördags gjorde jag för första gången på länge ett inhopp på klassiska country/gubbrocks-klubben Springfield. Där spelade Sleeping Beauty, indie-country från Göteborg tror jag. Inte alls dumt.

You Can Always come Back Home: Laura Veirs

De senaste dagarna har jag hållit på att gå upp i limningen av stress och förväntningar. Och då kan man alltid återvända till det man känner till bäst. Touch base, som de sade på Andersen Consulting innan kraschen. Singer-songwriter och americana har i tio år varit min bas och nu har jag - till slut - snöat in på Laura Veirs, som jag smålyssnat på länge men inte fastnat för förrän årets Saltbreakers.

Det är något med Veirs frasering, hur hon ibland låter som Joanna Newsom men med fötterna på marken, hur trummaskinerna tornar fram, hur hon på sina bästa låtar är litet Modest Mouse-lo fi på något sätt (eller, som Modest Mouse lät innan de gick över till Phil Spector-arrangemang).

En liten playlist nedan. Själv har jag lyssnat på Drink Deep säkert tvåhundra gånger på ett dygn.

Stoppa baltulämningen

Jag ställer mig helhjärtat bakom våra estländska systrars arbete med att sopa undan gammalt sovjetiskt bråte från sina bakgårdar. Och hoppas att inte ett proppmätt Sverige ännu en gång viker undan för den mäktiga grannen i öster och låter balterna betala priset. Bara för det: En plyalist med estländsk partymusik. Eller, egentligen inte. Spela roll.

Los Campesinos: We Throw Party

Oh. Vad. Bra. Som en blandning av Blake Babies och - vafan - EMF. Los Campesinos är osnutna indiekids från Cardiff som bara vill dansa litet, utan alla jävla negativa vibbar. Vem kan klandra dem för det?

Saul Williams: Black Stacey

Jag gillade inte riktigt den här första gången jag hörde den. Litet distanserat PC, litet för intellektuell rap, litet för exotiserande (är det ett ord?). Men jag har nog ångrat mig. Jag är beredd att glömma alla de där invändningarna som kommer från hjärnan för att beaten är bra, pianoklinket suggestivt och för att det, host, svänger.

odawas igen!

Vissa saker bör upprepas. Odawas Alleluia är i mitt universum årets bästa låt. Den kombinerar Shearwaters majestätiska ödslighet med Jeff Buckleys kraftfulla, nästan religiösa inlevelse. Och ingen sång har haft så vackert visslande någonsin. (Säger du Kent så får du en smäll.)



Odawas (mp3): Alleluia

Retrospektiv: Tanya Donelly/Belly/Throwing Muses

För mig var det alltid Tanya Donnelly som "gjorde" Throwing Muses. Visst, det var ju tragiskt allting med Kristin Hersh och skit, men det var Donnellys röst som bar hela bandet. Den rösten är så stark att även Tanya Donnellys mer mediokra soloskivor spelar litet då och då på min 8-track.

Belly: Gepetto


Belly: Feed the Tree


Tanya Donnelly: Pretty Deep


Throwing Muses: Not to Soon



Länkar:
Belly: Super-connected
Belly: Now They Sleep

Envelopes: Smoke in the Desert...

Man behöver inte komma från Kanada för att göra moderna Talking Heads-saker med stora gester och arty framtoning. Envelopes är grymma och den här videon är det finaste jag sett sedan All Your Bases Are Belong to Us.

Palomar: Whoa

Pitchfork tipsar om nya saker från Palomar (på Misra), som mycket riktigt låter MYCKET bättre än det jag hört från Palomar tidigare. Skrammel och skrän mot tydlig melodibotten. Drar mina associationer till tidiga Throwing Muses, Veruca Salt eller nåt sånt. Litet girly alltså. På bästa tänkbara sätt.

Mandrew

Mandrews powerpop är en perfekt pick-me-up en trött lördag, när sommaren kryper närmare och råttorna kryper fram ur sopberget för en ny säsong av smittspridning.

Mandrew MySpace / Hotwax (mp3 - via I Guess I'm Floating)

Beirut-playlist

Beirut-blandband. Helt bombat.