You Can Always come Back Home: Laura Veirs

De senaste dagarna har jag hållit på att gå upp i limningen av stress och förväntningar. Och då kan man alltid återvända till det man känner till bäst. Touch base, som de sade på Andersen Consulting innan kraschen. Singer-songwriter och americana har i tio år varit min bas och nu har jag - till slut - snöat in på Laura Veirs, som jag smålyssnat på länge men inte fastnat för förrän årets Saltbreakers.

Det är något med Veirs frasering, hur hon ibland låter som Joanna Newsom men med fötterna på marken, hur trummaskinerna tornar fram, hur hon på sina bästa låtar är litet Modest Mouse-lo fi på något sätt (eller, som Modest Mouse lät innan de gick över till Phil Spector-arrangemang).

En liten playlist nedan. Själv har jag lyssnat på Drink Deep säkert tvåhundra gånger på ett dygn.