The Postmarks: Goodbye

Det är som med gelehallon. Man visste inte att man var sugen på gelehallon, eller ens om det ärsärskilt gott - det är ju alldeles för sött och insmickrande på något sätt - men så äter man ett gelehallon och så inser man att man vill äta upp hela påsen, för att ibland, ibland så är de där sockrade dallriga sakerna det allra godaste som finns på hela jorden.

The Postmarks: My Little Heart

Smoooth. Lyssna på denna smäktande popballad med The Postmarks. Cole Porter möter Norah Jones möter The Softies. Gå sedan in på The Postmarks hemsida (länk nedan) och lyssna vidare. Bliss.

The Postmarks (mp3): My Little Heart / The Postmarks (hemsida)

The Postmarks är tydligen från Miami. De ser banne mig inte ut att vara från Miami. Bleka anglofiler med Kate Bush i hyllan måste vara ovanliga i Miami. Och den där bleka hyn - hur bibehåller man den i tropikerna? Det är ett enigma. (Jag skulle kunna skriva "mysterium", men "enigma" låter mycket mer spännande, eller hur?)

The Glaciers

Men? Varför har jag inte hört det här tidigare? Det är nackdelen med kryosömn som säljarna aldrig nämner: Man missar så mycket medan man ligger nedfryst. Den här gången missade jag ett fantastiskt skivsläpp från The Glaciers. Och att Carolina Gylling skall sälja sina bröst för att mata svultna barn i Rwanda. Som jag sade, man missar mycket.

The Glaciers gör altcountry åt indiehållet och det låter alldeles underbart. Skivan gavs ut för några månader sedan på Eskimo Kisses Records (haha, ser ni, det är inte bara jag som överdriver mina metaforer: eskimåer och glaciärer...). Medlemmar som är alumni från The Mendoza Line och Hem. Sånger som är mer country än alt.

Bara för er har jag satt ihop en liten Glaciers-playlist från imeem. Den ligger nedan. Tryck på den gröna knappen. Gör det! Kom igen, gör det!

The Glaciers (My Space)

Paper Airplanes: The Fences

Hittade denna pärla på en annan blog: Paper Airplanes låt The Fences. Jämförelserna gick till Arcade Fire och Bloc Party, men det finns även stänk av Built to Spill och Modest Mouse. Det här är i alla fall människor som uppenbarligen känner väldigt mycket för sin musik. Grymt, va?

Paper Airplanes: The Fences / Belovedair (äldre spår)


Här finns litet mer panegyrik om Paper Airplanes, på kosmiska indiebloggen Skatterbrain. Och här.

Grizzly Bear: Yellow House

Kanske gav jag inte Grizzly Bear den uppmärksamhet de förtjänade förra året när Yellow House släpptes och alla musikskribenter i hela världen med en "god smak" hyllade skivan som det största sedan Jesus eller Jens Lekman (beroende på religiös tillhörighet). Visst. Det är fint att vara eklektisk och gay och från Brooklyn och allt men - och här kommer en kvällstidningsklyscha utan att darra på nyårsmanschetten - det handlar ju ändå om låtarna till slut. Och låtarna stod inte ut på Yellow House.

Tyckte jag då. Men jag är alltmer beredd att göra en Otto Sjöberg-pudel i fallet Grizzly Bear. Allt var fel, jag gjorde fel, allt blev fel, jag är hemskt ledsen, det blev fel, men från och med nu skall allt bli rätt.

Tills i morgon när det blir fel igen. (Och tills dess vidhåller jag fortfarande min hårda aversion mot Animal Collective och Tv On the Radio.)

On a Neck, on a spit finns här.