Grizzly Bear: Yellow House

Kanske gav jag inte Grizzly Bear den uppmärksamhet de förtjänade förra året när Yellow House släpptes och alla musikskribenter i hela världen med en "god smak" hyllade skivan som det största sedan Jesus eller Jens Lekman (beroende på religiös tillhörighet). Visst. Det är fint att vara eklektisk och gay och från Brooklyn och allt men - och här kommer en kvällstidningsklyscha utan att darra på nyårsmanschetten - det handlar ju ändå om låtarna till slut. Och låtarna stod inte ut på Yellow House.

Tyckte jag då. Men jag är alltmer beredd att göra en Otto Sjöberg-pudel i fallet Grizzly Bear. Allt var fel, jag gjorde fel, allt blev fel, jag är hemskt ledsen, det blev fel, men från och med nu skall allt bli rätt.

Tills i morgon när det blir fel igen. (Och tills dess vidhåller jag fortfarande min hårda aversion mot Animal Collective och Tv On the Radio.)

On a Neck, on a spit finns här.