Hello Saferide (igen)
Nu har det skett. Äntligen så har min dotter kommit över sin fixering vid The Smiths: Ask. Nu behöver vi inte längre lyssna på it's the bond-the-bond-the bond femhundra gånger om dagen. Istället har jag idag lyssnat på Long Lost Penpal ungefär 50 gånger. Fast det är klart. Det är fortfarande tidigt.
9 kommentarer:
I Rocks!
http://web.comhem.se/~u06200647/040731/31juli20043.jpg
Hej föresten Mårten!
Hej Jimmy, har du hittat hit!
Jodu, det här Internet är inte så stort och till slut hamnade jag här också :)
Jag visste väl det. Innan vi vet ordet av har du provat att äta köttbullar också. Och dricka mjölk. :)
Ok, hur dum kanner jag mig nu? Jag trodde hela tiden att de sjong: "it's the bomb-the bomb-the bomb-that keep us together"
Sa ofta jag gick och gnolade pa den under 90-talet.
(jeesh, I just clowned myself...:(
kramar, big sis
Ärligt talat så har även jag gått och gnolat "It's the Bomb". Det känns ju litet mer revolutionärt, litet mer som Rik Mayal i The Young Ones, liksom.
Hoppas allt är bra i Kalifornien. Här är det soligt och kallt efter dagar av grå himmel.
Nu framgår det inte vilka medel du anväbnde för att få dottern av denna gräsliga fixering. Men i somliga fall är det legitimt att låta ändamålen helga medlen. Ju.
Är det här nya FF?
Nya FF? Nja. Jag misstänker att det inte finns så många läsare. Hur är de brukade säga i porrfilmer på 70-talet? I can be whatever you want me to be?
Skicka en kommentar