tisdag, januari 30, 2007

Sub Pop Singles Club

När du var liten prenumererade du på Bamse. Nu prenumererar du på Damernas, Veckans Affärer eller - om du är en olycklig liten människa - Slitz. Men däremellan hade du möjligheten att prenumerera på Sub Pops singlar. Du gjorde inte det, men du kunde ha gjort det, och då hade du varit cool. Nu är det redan för sent.

För de av er som är yngre kan en kort historisk utvikning vara på sin plats. Jag skall försöka att uttrycka det på ett modernt språk.

Sub Pop. Sub Pop var det tidiga 1990-talets viktigaste kulturinstitution. Litet som Alex Schulman är idag, kan man kanske säga, men Sub Pop producerade mest musik medan Schulman producerar, tja, texter om Schulman. Särskilt företrädde Sub Pop en musikstil som kallas "grunge" och som du idag känner igen från modevärlden där uttrycket är en synonym för rutiga skjortor, gjorda av människor som är äldre än de vill låtsas om. Kända grungeband var Mudhoney, Tad och Nirvana. Andra kända band på Sub Pop var t.ex. Afghan Whigs och Seaweed. Det är ingen överdrift att säga att Sub Pops artister tillhörde det tidiga 1990-talets mest betydelsefulla ikoner. Litet som Paris Hilton är idag, kan man kanske säga, men inte lika magra och sorgset ihåliga.

Singel. En singel var ett medium för att lagra och omsätta musik. I praktiken var en singel en bit plast, oftast svart, där musik fanns lagrad i s.k. spår. Man kan kanske betrakta en "singel" som ett slags speldosa. En speciell sak med singlar var att artister och skivbolagen kunde odla en viss, osund, exklusivitet genom att ge ut begränsade upplagor av musiken. Dessa "exklusiva" singlar kunde ibland ha en annan färg än svart, som vit, röd eller genomskinlig med en stor bild av en tecknad långhårig hårdrocksman med stora muskler som åt upp en drake. Stora singlar kallades för "LP" och där fanns det plats för fler låtar. Den sammanfattande beteckningen för "singlar" och "LP" (och s.k. "E.P") var "skivor", som alltså är samma uttryck som fortfarande används för de tomma skivor som du idag köper för att bränna ned mp3-or på.


Under en period (från 1988 och framåt, tills slutpunkten 1998) så skickade Sub Pop ut sådana här exklusiva singlar till prenumeranter. Dessa spår har varit svåra att få tag på tidigare, även inom sådana kriminella kretsar där människor stjäl och omsätter musik från hårt arbetande artister och ägnar sig åt terroristverksamhet. Men på bloggen I Am Fuel, You Are Friends har en givmild kulturarbetare själv digitaliserat sin samling med singlar från Sub Pop-klubben och delar med sig alldeles gratis. En kulturgärning som förtjänar alla superlativer du kan hitta i en kvällstidnings sportbilaga.

I Am Fuel, You Are Friends: Sub Pop Singles Club Retrospective (samling mp3-spår)

Inga kommentarer: